Angelicc 2.0

Fick nyligen se denna reklamen på bloggen...

Musiksmak, där är det fan viktigare med vad han inte gillar.

Matvanor, vadå äter hur ofta? :P

Attityd, matcha min attityd är inget bra, tänkt dig två Angelica då hade omvärlden inte stått ut!

Social kompetence... social räcker

"Hej jag är en kvinna som söker man. Jag är normalt byggd..." Vad menas i den kontaktannonsen? jo att hon är rund å go och oroar sig för att hon ibland käkar för mkt chips eller tagit för många rader av chokladkakan.

Jag är normal, jag käkar ibland för mkt chips och hittar botten alldeles för snabbt i lösgodispåsen. Ying och Yang i livet, det måste balanseras upp av lite nyttig mat.

Marinerade sojabitar i rökarom och åt med sallad.. räknas det som nyttigt?

Efter min dubbla espresso ska jag försöka sortera bilderna från mitt fotoprojekt; this talk about the body. Jag behöver lite fler bilder och vissa ska bort "kill your darlings" i slut ändan kommer det bli perfekt och jag har funderat mkt på vad steget där efter blir. Vill inte visa upp bilderna på nätet för jag vill inte att de ska kopplas till något erotiskt eller i värsta fall pornografiskt. Bilderna är på ett poetiskt/tragiskt sätt erotiska.

ungefär så här kommer bilderna vara, verkliga oredigerade inte ens beskärda. Kanske ska jag sätta upp mitt fotolabb och fota allt analogt istället? Har ju ett fotolabb som ligger i en kartong :)

Hon kan vara din granne, din syster eller likväl du! Hon är som jag lagom och alldeles perfekt på sitt lilla egna defekta vis. Jag vet att alla de där tillsatser i mat inte är bra, jag vet att barn inte ska se på tv, halvfabrikat/helfabrikat aldrig smakar lika bra som home-made, godis ska inte ges till små barn, saft ska inte släcka törsten och tänderna ska borstas flera gånger om dagen... ja allt det där vet jag och så myket mer vad man bör eller inte bör göra.

Att veta är inte likställt med göra. Jag vet men jag vet även mina begränsningar, jag känner dem alldeles tydligt, begränsningarna. Mina begränsningar gör mig inte till sämre på något sätt, dem gör mig till verklig. De gör mig till den som krafsar ihop håret i en tofs, går i spetstrosor för att alla de andra sköna trosorna ligger i smutstvätten. Ja, jag skulle aldrig komma på tanken att rulla egna köttbullar eller koka egen brunsås. Jag öppnar påsen och vispar i kallt vatten och tackar mamma scan för köttbullsen. Jag känner att jag lever när jag i högsta fart knuffar barnvagnen upp för backen, kommer hem sätter dottern framför tv och börjar rota i kylen efter sojakorv eller annat halvfabrikat som kan mätta barnamagen.

Ja vem är då Fiskpinne-mamman?

Fiskpinne-mamman det är jag och jag är mamma fullt ut med hjälp av herr Findus och mamma scan.

min lilla prinsessa

Lite:

Jag var ute och drack öl igår, var det kul?

Jo men i jämförelse till vad?

Jämförelse med om jag hade stannat hemma och tittat på tecknat med dottern eller jämförelse med andra ölkvällar?

Jag hade skoj igår men idag mår jag som förväntat, bakis och jag vetifan om det är värt det. Bakis är lite som att ha träningsvärk, ju ondare det gör desto hårdare har du tränat.

Det är ingen idee att jag fortsätter knåpa på ett inlägg. Jag hade tänkt skriva massa saker om val, livet, vara eller icke vara. Min bakis hjärna tillåter endast icke vara för tillfället. Nu blir det dubbel espresso och lite härrejävlar sen är det iväg till jobbet!

Jag vet att det låter som om jag har ätit och rapar Thomas di Leva, men jag har fan mig ett fin fint jobb!

Peace and Love!

Ge mig lite vår känslor! ge mig romantik!

Så där är jag ju inte jämnt... för jämnan är jag sansad, iskall och ligger lågt?

Nej för att börja från början så måste jag berätta om min natt;

Jag vaknade kl 3 av att min dotters pappa kom ner och väckte mig där jag låg så mysigt och gosade med hunden. "Hon har vaknat och vill inte somna om, jag orkar inte mera" fick jag höra. Jag har så många gånger gått upp för att natta dottern så det gick på automatik, med zombi-steg hasade jag mig upp för trappan och in i hennes rum. Där inne fick jag tag i extra täcket och la mig på golvet. Dottern mumlade på om "mamma mu, laban, boken, mamma mu, boken, vovven..." jag svarade med något mummel som tydligen gjorde dottern nöjd. Någonstans där mumlandes på golvet måste jag somnat om för helt plötsligt vaknar jag och det är 20 min kvar tills min spårvagn går. Det blev snabba ryck, ut med hunden, skutta i kläderna, torka bort de grå under ögonen, på med nu maskara, riva igenom håret och måla dit ögonbrynen. Whoops, in med hunden, på med skorna, jackan och kasta mig genom dörren. Vända tillbaka hem för jag har glömt mobilen... små springa till hållplatsen för att se rumpan på den spårvagn jag egentligen skulle tagit. Jag hade missat spårvagnen med en minut.

Stress, stress.

Väl framme strular mobilen. Den har inte fungerat klokt på 4 månader men jag har inte tid att lämna in den på lagning, eller jag har inte lust att vara mobil-lös. När knapplåset äntligen går upp så letar jag tag i någon som kan öppna dörren.

Ingen idee att smyga in på mötet med tanke på att väggarna är av glas, så jag skrider in (jag anar att jag ser något stressad och förvirrad ut )"hhm som att crasha ett party" trycker jag ur mig men biter mig i tungan när jag sagt det... ååå dumma kommentarer kan inte göra något bättre.

Efter mötet var det dags för utbildning,  vi skulle hålla en varsin presentation. Alla innan mig var så himla bra och nervositeten steg. Jag hade faktiskt förberett mig väl hemma men när jag stod där inför alla tittande ögon och lyssnande öron blev det totalt jäkla mörker i hjärnan

"ööö Jag lider av panikångest, jag har faktiskt varit sjukskriven för det, men det är typ bra nu men jag känner det som om jag kommer kräkas och detta är skit jobbigt att stå här" något i den stilen klämde jag ur mig och jag fick även fram att jag inte har scenskräck utan att jag känner att jag kommer dö. Det är nämligen så att jag har inga problem att spela teater där jag lever mig in i en roll, för det gör jag nog nästan hela dagarna utan det jobbiga är när jag ska vara mig själv.

På darrande knän med skakiga händer lyckades jag ändå ta mig igenom min demonstration och jag fick bra feedback men demon. fick mig att helt tömma ut mig på energi!

Nu kunde dagen bara bli bättre?

Men en jobbig sak har tydligen massa polare...

Fick ett litet jobbigt mail av en vän och sen straxt efter det får jag ett sms "vi måste prata"

Va fan!

Rensade huvudet på tankar kring "vi måste prata" så jag skulle kunna suga upp alla nya trix som utbildningen hade att bjuda på.

Efter den fantastiska utbildningen var det dags att traska hem. Jag genade genom Nordstan och det var där som tankarna kring smset kom tillbaka

"vi måste prata" alla vet ju att det betyder "Jag vill prata och du ska lyssna" Det är precis som när man blir stoppad av polisen och de säger "Jaha, hur fort gick det här då?" alla vet att de menar: "Du har kört för fort!" Igenom Nordstan sicksackar jag mellan människorna och muttrar högt för mig själv "Vi måste prata, Vi måste prata, Jag vill fan inte prata, Jag har inget att säga, Vi måste prata" kan tilläggas att jag gick och muttrade med en tillgjord fånig röst...

Fånig röst eller ej, Jag var fan mig snygg idag!

Kanske är det så att jag tror att jag kan förändra de killarna, göra om dem, hitta den där snälla pojken någonstans där under all hård dåligskämt yta? Kanske tror jag att jag ska vara den som förändrar machot till något mjukt och då blir jag hjälte och så mycket mera speciell?

Vilken tur då att jag har kommit över den där sökande fasen och istället finner mig med de valen jag redan fattat. För det finns egentligen inga "crazy in loves" utan endast aktiva val. Någonstans har jag mina värderingar, även om det är djupt begravna och där bredvid värderingarna sitter ideal-killen/tjejen tätt intill och fungerar som mätsticka när vi möter nya människor.

Jag och Zin ska fira den idag, med semlor, klänning och te.

Skämtet var inte så långt ifrån sanningen. Idag så köpte jag en våg och jag blev chockad över att jag väger 10 kilo mer än "min vikt" jag vägde 5 kilo mer än jag trodde och jag väger lika mycket som jag gjorde när jag var gravid i 5mån...

Nej skämtet har nu blivit en sanning. Fortsätter jag äta mina nattmackor, START till frukost och nudlar till lunch så kommer det bli en rund Angelica på beachen 2011 och en fet Angelica beach 2013

fortsättning följer....

Örons som spottas ut, blod som rinner, aj fy fan va ont!

Mediasbild som visas av pitbull och amstaff är ofta hundar som attackerar andra hundar, sönder slitna öron, blod, usch fy fan va läskigt... Så jag med min livliga fantasi har förståelse för människor som inte kan hjälpa att det automatiskt relaterar till de hemska artiklar som matas in i hjärnan.

Men jag måste välja om, jag kan inte låta Tysons öronhugg färga mig och låta det styra min bild kring boxning och människor som heter Muhammed Ali. Jag måste tillåta mig själv att göra min egna uppfattning om boxning och det kan jag endast göra genom att inte låta media eller saker jag "hört på stan" ligga som en dimma och störa. För lika knäpp att associera boxare med avbitna öron är det att associera min hund med hundkamp och söndertrasade vovvar.

Här badar mina två monster.