Psykotisk galen (men snygg)

Om ni idag råkade befinna er i Nordstan så kan ni ha råkat sett en förvirrad, galen, snygg, psykotisk kvinna som snabbt vandrade runt i folkmassan och pratade högt med sig själv. Om ni såg någon som passar in på den beskrivningen så finns det stor chans att det var mig ni såg! Jag råkade nämligen vara lite totalt förvirrad, lätt galen, toksnygg och psykotisklight idag och pratade högt med mig själv där jag sicksackade i folkmassan på genom gång genom Nordstan.
Så där är jag ju inte jämnt... för jämnan är jag sansad, iskall och ligger lågt?
Nej för att börja från början så måste jag berätta om min natt;
Jag vaknade kl 3 av att min dotters pappa kom ner och väckte mig där jag låg så mysigt och gosade med hunden. "Hon har vaknat och vill inte somna om, jag orkar inte mera" fick jag höra. Jag har så många gånger gått upp för att natta dottern så det gick på automatik, med zombi-steg hasade jag mig upp för trappan och in i hennes rum. Där inne fick jag tag i extra täcket och la mig på golvet. Dottern mumlade på om "mamma mu, laban, boken, mamma mu, boken, vovven..." jag svarade med något mummel som tydligen gjorde dottern nöjd. Någonstans där mumlandes på golvet måste jag somnat om för helt plötsligt vaknar jag och det är 20 min kvar tills min spårvagn går. Det blev snabba ryck, ut med hunden, skutta i kläderna, torka bort de grå under ögonen, på med nu maskara, riva igenom håret och måla dit ögonbrynen. Whoops, in med hunden, på med skorna, jackan och kasta mig genom dörren. Vända tillbaka hem för jag har glömt mobilen... små springa till hållplatsen för att se rumpan på den spårvagn jag egentligen skulle tagit. Jag hade missat spårvagnen med en minut.
Stress, stress.
Väl framme strular mobilen. Den har inte fungerat klokt på 4 månader men jag har inte tid att lämna in den på lagning, eller jag har inte lust att vara mobil-lös. När knapplåset äntligen går upp så letar jag tag i någon som kan öppna dörren.
Ingen idee att smyga in på mötet med tanke på att väggarna är av glas, så jag skrider in (jag anar att jag ser något stressad och förvirrad ut )"hhm som att crasha ett party" trycker jag ur mig men biter mig i tungan när jag sagt det... ååå dumma kommentarer kan inte göra något bättre.

Efter mötet var det dags för utbildning,  vi skulle hålla en varsin presentation. Alla innan mig var så himla bra och nervositeten steg. Jag hade faktiskt förberett mig väl hemma men när jag stod där inför alla tittande ögon och lyssnande öron blev det totalt jäkla mörker i hjärnan
"ööö Jag lider av panikångest, jag har faktiskt varit sjukskriven för det, men det är typ bra nu men jag känner det som om jag kommer kräkas och detta är skit jobbigt att stå här" något i den stilen klämde jag ur mig och jag fick även fram att jag inte har scenskräck utan att jag känner att jag kommer dö. Det är nämligen så att jag har inga problem att spela teater där jag lever mig in i en roll, för det gör jag nog nästan hela dagarna utan det jobbiga är när jag ska vara mig själv.
På darrande knän med skakiga händer lyckades jag ändå ta mig igenom min demonstration och jag fick bra feedback men demon. fick mig att helt tömma ut mig på energi!
Nu kunde dagen bara bli bättre?
Men en jobbig sak har tydligen massa polare...
Fick ett litet jobbigt mail av en vän och sen straxt efter det får jag ett sms "vi måste prata"
Va fan!
Rensade huvudet på tankar kring "vi måste prata" så jag skulle kunna suga upp alla nya trix som utbildningen hade att bjuda på.
Efter den fantastiska utbildningen var det dags att traska hem. Jag genade genom Nordstan och det var där som tankarna kring smset kom tillbaka
"vi måste prata" alla vet ju att det betyder "Jag vill prata och du ska lyssna" Det är precis som när man blir stoppad av polisen och de säger "Jaha, hur fort gick det här då?" alla vet att de menar: "Du har kört för fort!" Igenom Nordstan sicksackar jag mellan människorna och muttrar högt för mig själv "Vi måste prata, Vi måste prata, Jag vill fan inte prata, Jag har inget att säga, Vi måste prata" kan tilläggas att jag gick och muttrade med en tillgjord fånig röst...
Fånig röst eller ej, Jag var fan mig snygg idag!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback