Flapjack Recept!
Gjorde flapjacks med cranberries idag. Blev bra andra gången. Första baket blev ett väldigt smuligt resultat (kanske hade jag den förlänge i ugnen?) Så bak två tillsatte jag lite hett vatten i smeten, perfekt! Jag hade bar i 2 dl råsocker men tyckte att det blev för sött för mitt ändamål, jag ska ha dem som reservenergi i väskan inte som kaka.
Recept från http://sv.wikibooks.org/wiki/Kokboken/Recept/Flapjack
Recept från http://sv.wikibooks.org/wiki/Kokboken/Recept/Flapjack
För hel långpanna:
300 g smör (+ litet för plåten)
200-300 g råsocker
4 msk ljus sirap
700 g havregryn
Ev. en nypa salt
Smaksättnig efter önskemål:
- Bitar av torkad frukt
- Krossade nötter
- Kanel
- Mörk choklad som garnering (400g)
Värm ugnen till 150°C.
Värm smöret, sockret och sirapen i en kastrull tills smöret smält och blandningen har antagit en fin, gyllene färg. Om smöret du använder är osaltat är det gott att tillsätta en nypa salt. Vill du smaksätta din flapjack med något så gör det nu, låt matkonstnären i dig få utlopp för sina böjelser.
Tillsätt havregryn och blanda till en smet.
Häll smeten i en smörjd långpanna och fördela smeten jämntjockt över hela ytan, platt och fint. Stoppa in formen i ugnen och baka tills kakan fått en jämn, gyllenbrun färg (25 minuter). Min kaka blev inte gyllenbrun...Män orsaken till småbarnsolyckor?
Som gravid kvinna finns så mkt stöttning och man har 9 mån på sig att förbereda ett liv som förälder, ett liv som mamma.
MVC där man får fysisk och psykisk stöttning, chans att träffa andra kvinnor i samma situation och gratis läsa gravidtidningar som mest handlar om kvinnors graviditet och förlossning. Det finns mycket litteratur om kvinnors graviditet, det finns kurser, gravid-yoga, gravid-jympa, mammakläder, amningsforum, gravidpilates, vattengympa för gravida för att bara nämna en bråkdel.
Alla i din omgivning ser att du ska bli förälder den stora magen brukar väcka uppmärksamhet och många känslor. Man bemöts som en mamma redan innan barnet är fött. Om det skulle gå åt helvete så får kvinnor veta att de har "förlossningsdepression", "amningspsykos" eller varför inte "anknytningsproblem" och det finns hjälp att få!
Vad finns till blivande fäder? Inte ens en positiv förebild att läsa om i media! Massa artiklar på hur dåliga papporna är som inte är hemma och nu senast en artikel om att barn råkar oftare ut för olyckor i hemmet när pappan är hemma. http://www.expressen.se/debatt/1.1930217/hemmapapporna-ar-livsfarliga-for-barnen
Det kan oxå vara så att när pappor börjar vara hemma har barnet oftast uppnått den åldern att den börjat gå och då oturligt nog når upp till spisen, borduken, bokhyllan...
Om en man inte orkar vara pappa hur blir det då? Får han diagnosen ”förlossningsdepression”? Blir han den som är orsaken till olyckor eller får veta "-Nej det e ju inte så lätt att vara pappa, du kanske ska jobba istället? överlämna ansvaret till mamman, ni får ju hjälpas åt."
MVC där man får fysisk och psykisk stöttning, chans att träffa andra kvinnor i samma situation och gratis läsa gravidtidningar som mest handlar om kvinnors graviditet och förlossning. Det finns mycket litteratur om kvinnors graviditet, det finns kurser, gravid-yoga, gravid-jympa, mammakläder, amningsforum, gravidpilates, vattengympa för gravida för att bara nämna en bråkdel.
Alla i din omgivning ser att du ska bli förälder den stora magen brukar väcka uppmärksamhet och många känslor. Man bemöts som en mamma redan innan barnet är fött. Om det skulle gå åt helvete så får kvinnor veta att de har "förlossningsdepression", "amningspsykos" eller varför inte "anknytningsproblem" och det finns hjälp att få!
Vad finns till blivande fäder? Inte ens en positiv förebild att läsa om i media! Massa artiklar på hur dåliga papporna är som inte är hemma och nu senast en artikel om att barn råkar oftare ut för olyckor i hemmet när pappan är hemma. http://www.expressen.se/debatt/1.1930217/hemmapapporna-ar-livsfarliga-for-barnen
Det kan oxå vara så att när pappor börjar vara hemma har barnet oftast uppnått den åldern att den börjat gå och då oturligt nog når upp till spisen, borduken, bokhyllan...
Om en man inte orkar vara pappa hur blir det då? Får han diagnosen ”förlossningsdepression”? Blir han den som är orsaken till olyckor eller får veta "-Nej det e ju inte så lätt att vara pappa, du kanske ska jobba istället? överlämna ansvaret till mamman, ni får ju hjälpas åt."
Handla mat
Matlagningsgrädde
Jordnötssmör
Cream cheese
Cream fraiche
Blöjor
Ägg
Makaroner
Bröd
Våtservetter
Mjölk
Purjolök
Frukt
Avokado
Morötter
Krossade tomater
Digestivekex
Bregott
Gullök
Tomater
Kaffe
Broccoli
Tartex
Toapapper
Champinjoner
Vad säger egentligen min inköpslista om mig och mina vanor?
Gjorde ett nytt försök idag med att storhandla med Lola. Det gick bra! Denna gången satt hon kvar i kundvagnen och hon försökte inte plocka med sig saker själv. Hon satt lugn med inköpslistan och hejade på folk som gick förbi.
Jordnötssmör
Cream cheese
Cream fraiche
Blöjor
Ägg
Makaroner
Bröd
Våtservetter
Mjölk
Purjolök
Frukt
Avokado
Morötter
Krossade tomater
Digestivekex
Bregott
Gullök
Tomater
Kaffe
Broccoli
Tartex
Toapapper
Champinjoner
Vad säger egentligen min inköpslista om mig och mina vanor?
Gjorde ett nytt försök idag med att storhandla med Lola. Det gick bra! Denna gången satt hon kvar i kundvagnen och hon försökte inte plocka med sig saker själv. Hon satt lugn med inköpslistan och hejade på folk som gick förbi.
Svek och lögner.
Det känns likt en tung sten som kväver mig kropp.
Som en våt ullkappa tynger den mina axlar.
En nervös darrning i ryggraden, min blick letar efter dem som kanske anar.
Detta har pågått för länge.
Jag har ljugit för länge.
Ljugit för min familj.
Ljugit för mina vänner.
Men det som smärtar mest är att jag ljugit för den som står mig närmast.
Den som alltid finns där.
Jag har ljugit för mig själv.
Hur kan jag fortsätta leva i denna lögn?
Hur kan jag se mig själv i ögonen?
Nu är det slut...
Inget mera självbedrägeri.
Jag lovar att vara ärlig mot mig själv.
Jag lovar att vara min bästa vän.
Jag lovar att älska mig själv i nöd och lust.
Som en våt ullkappa tynger den mina axlar.
En nervös darrning i ryggraden, min blick letar efter dem som kanske anar.
Detta har pågått för länge.
Jag har ljugit för länge.
Ljugit för min familj.
Ljugit för mina vänner.
Men det som smärtar mest är att jag ljugit för den som står mig närmast.
Den som alltid finns där.
Jag har ljugit för mig själv.
Hur kan jag fortsätta leva i denna lögn?
Hur kan jag se mig själv i ögonen?
Nu är det slut...
Inget mera självbedrägeri.
Jag lovar att vara ärlig mot mig själv.
Jag lovar att vara min bästa vän.
Jag lovar att älska mig själv i nöd och lust.
en apa i hallen
Det springer runt något på mitt golv. Vem har bytt ut mitt söta lilla barn mot det där monstret/trollet/apan som klättrar överallt, skriker, stökar ner och klär av sig naken?
Vem har tagit mitt barn?
Det lilla monstret härar fram i hallen. Sliter ner alla skor från skohyllan. Drar ut alla halsdukar och sjalar. Får tag i en kappa som hänger på en galge. Plötsligt förvandlas monstret till en apa. Apan klättrar upp på hallbänken och når nu anslagstavlan. Apan slänger ner allt som finns på den. Apan får tag i nycklarna på kroken och slänger även ner dem. Apan hoppar ner mot golvet och innan den nuddar marken har den blivit förvandlat till ett skrikande troll. Trollet drar fram pulkan. Trollet drar skrikandes runt på pulkan, sätter sig i pulkan och börjar hoppa samtidigt som de skriker.
Var är mamma? Var är jag?
Jag står med dotterns overall i handen. Redo att kränga på den på dottern, men har i min förvånad blivit förlamad. Var är mitt barn?
-Jag orkar inte mera! Jag bara orkar inte mera! Vi skulle ju åka till öppnaförskolan! Vi ska gå ut! säger mamma som då är jag.
Trollet blir tyst. Det sträcker upp armarna och säger kram.
-Kram! Kram.
Att jag kunde se så fel. Det var ju min lilla älskling hela tiden.
Vem har tagit mitt barn?
Det lilla monstret härar fram i hallen. Sliter ner alla skor från skohyllan. Drar ut alla halsdukar och sjalar. Får tag i en kappa som hänger på en galge. Plötsligt förvandlas monstret till en apa. Apan klättrar upp på hallbänken och når nu anslagstavlan. Apan slänger ner allt som finns på den. Apan får tag i nycklarna på kroken och slänger även ner dem. Apan hoppar ner mot golvet och innan den nuddar marken har den blivit förvandlat till ett skrikande troll. Trollet drar fram pulkan. Trollet drar skrikandes runt på pulkan, sätter sig i pulkan och börjar hoppa samtidigt som de skriker.
Var är mamma? Var är jag?
Jag står med dotterns overall i handen. Redo att kränga på den på dottern, men har i min förvånad blivit förlamad. Var är mitt barn?
-Jag orkar inte mera! Jag bara orkar inte mera! Vi skulle ju åka till öppnaförskolan! Vi ska gå ut! säger mamma som då är jag.
Trollet blir tyst. Det sträcker upp armarna och säger kram.
-Kram! Kram.
Att jag kunde se så fel. Det var ju min lilla älskling hela tiden.
Cheesen som fick korgen att rinna över
-Ååå va sööt!
Den kommentaren yttras från en Willys anställd som fått syn på min 15 mån dotter som är i full sjå att släpa på en röd kundkorg. Dottern vet att en korg har man när man handlar "och nu är jag och mamma å handlar". Jag fortsätter att knuffa kundvagnen framför mig samtidigt som ena ögat håller koll på barnet och andra ögat sneglar ner på inköpslistan. är jag går förbi willys kvinnan ler jag vänligt tillbaka, ger en kommentar "ja visst är hon söt" men vad jag egentligen tänker är "Ta henne du, jag kan komma och hämta henne om ngr timmar."
Jag går sakta fram till hyllorna med hygien produkter, dottern kommer långsamt efter släpandes på sin kundkorg. När hon hunnit ifatt mig fortsätter jag mot mejeri avdelningen, jag har hela tiden koll på dottern som verkar tappat fokus på mig och mitt försvinnande. Helt plötsligt släpper hon kundkorgen som fyllt en bromsandefunktion, hon når fram till tandkräms hyllan tar tag i en tub och kastar i den i korgen. Hon tar snabbt tag i två till och även de slängs ner i krogen. Jag hinner fram till henne när hon är på väg att ta ytterligare två tandkrämstuber. "Nej, dom ska stå här" säger jag och börjar stapla tillbaka tuberna i hyllan. Dottern rusar iväg och har helt plötsligt bytt sätt att ta sig fram med korgen. Istället för att släpa den lyfter hon den. På två sekunder är hon inne på mejeri avdelningen och har börja fylla korgen med cream cheese. Nu är det inte sött längre. Folk runt omkring fnissar, nu är det roligt. Jag kan inte hålla med om att det är det minsta roligt. Tillbaka med osten i hyllan. Upp med ungen på höften.Sparkar iväg den röda kundkorgen.
Nu tycker ingen i närheten att det är sött eller roligt längre. Dottern som tidigare varit så sööt sparkar nu av sig stövlarna till höger och till vänster. Med skrikande dotter i famnen och siktet inställt på kassan knuffar jag med hjälp av magen kundvagnen framåt. Nu är det bara snabbt att betala, packa ihop varor sen in i bilen. Nu orkar jag inte mera. Detta var osten som fick kundkorgen att rinna över.
Några skrikande minuter senare är vi hemma. "Jag ska aldrig storhandla med dig igen" säger jag till lill tjejen samtidigt som jag ställer Phiadelphian i kylskåpet. "Gott" är det ända som jag får som svar.
Den kommentaren yttras från en Willys anställd som fått syn på min 15 mån dotter som är i full sjå att släpa på en röd kundkorg. Dottern vet att en korg har man när man handlar "och nu är jag och mamma å handlar". Jag fortsätter att knuffa kundvagnen framför mig samtidigt som ena ögat håller koll på barnet och andra ögat sneglar ner på inköpslistan. är jag går förbi willys kvinnan ler jag vänligt tillbaka, ger en kommentar "ja visst är hon söt" men vad jag egentligen tänker är "Ta henne du, jag kan komma och hämta henne om ngr timmar."
Jag går sakta fram till hyllorna med hygien produkter, dottern kommer långsamt efter släpandes på sin kundkorg. När hon hunnit ifatt mig fortsätter jag mot mejeri avdelningen, jag har hela tiden koll på dottern som verkar tappat fokus på mig och mitt försvinnande. Helt plötsligt släpper hon kundkorgen som fyllt en bromsandefunktion, hon når fram till tandkräms hyllan tar tag i en tub och kastar i den i korgen. Hon tar snabbt tag i två till och även de slängs ner i krogen. Jag hinner fram till henne när hon är på väg att ta ytterligare två tandkrämstuber. "Nej, dom ska stå här" säger jag och börjar stapla tillbaka tuberna i hyllan. Dottern rusar iväg och har helt plötsligt bytt sätt att ta sig fram med korgen. Istället för att släpa den lyfter hon den. På två sekunder är hon inne på mejeri avdelningen och har börja fylla korgen med cream cheese. Nu är det inte sött längre. Folk runt omkring fnissar, nu är det roligt. Jag kan inte hålla med om att det är det minsta roligt. Tillbaka med osten i hyllan. Upp med ungen på höften.Sparkar iväg den röda kundkorgen.
Nu tycker ingen i närheten att det är sött eller roligt längre. Dottern som tidigare varit så sööt sparkar nu av sig stövlarna till höger och till vänster. Med skrikande dotter i famnen och siktet inställt på kassan knuffar jag med hjälp av magen kundvagnen framåt. Nu är det bara snabbt att betala, packa ihop varor sen in i bilen. Nu orkar jag inte mera. Detta var osten som fick kundkorgen att rinna över.
Några skrikande minuter senare är vi hemma. "Jag ska aldrig storhandla med dig igen" säger jag till lill tjejen samtidigt som jag ställer Phiadelphian i kylskåpet. "Gott" är det ända som jag får som svar.