Jag klarar mig utan...
Det finns kommentarer jag hört som jag klarar mig utan.
Alla kommentarer är inte sagda till mig utan det är meningar jag fått berättat av vänner.
Samlar dem i ett inlägg som en liten påminnelse vad jag klarar mig utan
Det är inte kallt, det är friskt! -Men jag fryser=kallt!
Om du är hungrig ta en frukt istället. -Nej jag hatar frukt, jag vill ha sushi.
Hat är ett sådant starkt ord. -Det är du som lägger den värderingen, jag hatar när det är för få röda godias i gott&blandatpåsen
Det är inte bra att röka/dricka/snusa -Nähäää??! Är det?
Du vet väl att tatueringar inte går att ta bort? -och med det vill du komma?
Du kommer inte få något jobb om du ser ut sådär. -Jag vill inte jobba på ett fördomsfullt företag så det är ingen förlust
Det är inte bra att vara vegetarian. -Kom du på det själv?
När borstade du håret senast? -Jag borstar håret varje dag, sen lägger jag ner tid på att rufsa till det igen
Ta det vad jag behöver, få det jag förtjänar
I några veckor nu har det varit riktigt dåligt... jag har varit nära på att skriva testamente och leta efter någon som vill ta hunden om det skulle hända mig något. Jag har själv i grunden känt mig stabil psykiskt men min omvärld har rasat runt omkring mig och det har lett till att jag inte orkar eller ser ljuset i tunneln. Det mesta har känts hopplöst och förgäves. Det spelar ingen roll vad jag gör för jag kommer ändå bara få skit, precis som om det är det jag har gjort mig förtjänt av. Alltid är det något felsteg som väger tyngre än alla det bra sakerna jag gjort och gör.
Jag har inte orkat planera något eller planera att träffa någon, för jag vet att jag lätt skulle bli en besvikelse och att jag skulle göra andra ledsna när jag inte orkar höra av mig eller dyka upp. Varje dag har jag istället försökt känna in vad jag orkar och vad jag tror att jag behöver.
Jag tar sen det jag tror att jag behöver, för jag vet att det kommer inte levereras till mig.
Vad jag tror att jag behöver och vad jag har gjort mig förtjänt av är det motsatta polerna....
men
Runt omkring mig finns det underbara vänner.
Dom är värdefulla, en dyrbarhet som inte går att jämföra med världens alla skatter.
Hos dem behöver jag inte gjort mig förtjänt av kärlek, de tycker om mig även fast jag är som jag är.
(tokig, galen, snäll, tidsoptimist, kramig, glömsk, rolig, förvirrad, öppen, pragmatisk, känslig, ärlig, otålig och som en parlin med hård utsida och mjukt innehåll.)
De kanske inte alltid tycker om det jag gör men det tycker om den jag är.
Nu idag mår jag så bra!
Det jag gjorde igår har format den jag är idag, idag är jag fantastisk!
Idag har jag fått ytterligare en ide!
Gnid min lampa och önska dig något ;)
Livet blir inte roligare än vad jag gör det till
Åt happy meal till lunch och ja... det blev lite mera Happy!
irritationen växer som en marshmallow i micron
Har förstått att jag måste få ur mig lite skit för att kunna gå vidare.
(För några månader sen träffade jag en person som jag tyckte mycket om. Jag hade precis separerat så jag var inte redo att hoppa in i en ny relation, Jag ville ha skoj. Jag fick det fint förklarat för mig hur underbar är allra bäst jag är men att han kände att vi inte skulle ses mera annat än som vänner.
Lite tråkigt var det att höra "bara vara vänner" frasen men det kändes skönt att få höra sanningen och veta att jag är en bra tjej. Nu är jag glad att det blev som det blev! Vänskap slår alla kortvariga relationer!)
Det är lite grus som gnisslar i mitt maskineri
Upplevde en liknande grej en tid där efter...
Jag vet att jag inte spelat mina kort rätt.
Jag vet att jag har varit jäkligt osmidig (och fortsätter vara det)
Jag kan spåra mitt idiotiska beteende till en mening "Jag är inte bra för dig"
Den meningen är fan värre än: "Det är inte dig det är fel på, det är mig"
När jag fick höra detta och utan vidare förklaring på vad det faktiskt innebar blev jag ledsen och kände mig förminskad. "Jag är inte bra för dig" sågar bort all självbestämmande, precis som om jag inte är vuxen att fatta egna beslut och ha en åsikt om vad som är bra. Det kändes klyshigt och oärligt. Jag började göra dumma grejer för att se om jag fick en reaktion. Undra hur han reagerar om jag hånglar med någon annan? Undra om han säger något om jag inte hör av mig?
Reaktionen uteblev och där med kom svaret...
Hade det inte bara varit justare att säga som det var... "jag vet att du tycker om mig men jag har inga sådana känslor för dig"
Varför kan man inte bara vara ärlig?
Testa fraser som:
Jag gillar dig men bara som vän.
Du är jättego' tjej men jag känner inget mera än vänskap för dig
Jag ligger gärna med dig men jag gör det för att jag tycker sexet är bra inget mer
Du är jätteskoj att hänga med men alldeles för galen för mig
har gått under jorden
Jag har rymt...
inte fysiskt.
Jag har inget vettigt att skriva.
Jag har inget skoj att uppdatera min fb-status med.
Jag fick en kram av en kund första dagen efter semestern, det är värt att nämna. Gillar kunder, gillar att vara på jobbet
Jag har nu i några dagar velat fram och tillbaka...
funderar på att rensa min mobil från alla de där tusen smsen, min mobil är konstig, går jag in på en smstråd kommer det första messet upp och då kan jag inte hålla mig från att läsa tidigare sms.
Ska ta bort lite nummer som jag ändå aldrig ringer.
Ska ta bort lite mail jag inte orkar läsa igen.
Städa
kära vänner...
följ efter mig när jag flyr, jag går så lätt vilse
ta tag i mig när jag ramlar, jag har svårt att resa mig
Min dagbok
vikt: 130 kilo minst! Vågen har gått sönder så jag gör en uppskattning efter jag klämt på mitt späck runt magen
antal cigg: för många, jag som hade slutat...
flirtar: efter skrivit in mig på en dejtingsajt med en presentation som skulle kunna skrämma bort även den mest desperata har jag ändå fått tre svar. Jag har inte lust att träffa någon för tillfället så jag gör som jag brukar, jag skiter i att svara helt enkelt. Det där med dejtingsajten är ändå bara ett experiment.
sms mottagna senaste 12 timmarna: 0
missade samtal, senaste 12 timmarna: 0
mail, senaste 12 timmarna: 0
sökta lägenheter: 84
lägenhetsvisningar: 0