Dub I Dub

Ja...
Jag minns när vi eldade upp luntan av papper. De papper som symboliserade de gamla blev till aska och nu började det nya.
Jag var glad, jag mådde bra, ja jag kan kalla det lycklig när jag såg papprerna vrida sig i lågorna och förvandlas till grå aska. Vi kramades, nu var det dags för det nya.
Visst är det svårt att starta något nytt när det gamla bagaget fortfarande väger tungt. Det är som att skynda sig till tåget med en rullväska med trasigt hjul. Korta stunder går det bra att balansera på ena hjulet, korta stunder går det bra att dra den tunga väskan efter sig. När väskans ensamma hjul träffar en sten eller trottoarkant måste man vara stark och snabb, balansera rätt för att väskan inte ska välta.
Väskan välte av en liten liten sten, det var inte något stort som en trottoarkant utan ett litet korn som fick hjulet ur balans. Som fick oss att tappa styrkan. Det krävs tålamod att dra en väska med bara ett hjul och det kräv tilliten på att fram kommer vi komma.
Känns konstigt att helt plötsligt är värme och kärlek nu tillbaka till en ensam säng. Så snabbt det gick och inte smygande. Så plötsligt det skedde och inte i samförstånd.
Varför packa för en månad när det bara blir en weekend.


I cant hug every cat
enjoy!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback