Trött

Igår kväll började påfrestande, jag skulle ut och cykla med hunden när helt plötsligt pappan till min dotter säger att han måste iväg... det var inte det att han var tvungen utan mer att han inte ville vara hemma. Det känns som om jag blir tagen föregivet; bara för att jag är hemma så ska jag kunna ta hand om dottern.
Igår kväll var det inte "min" kväll, det var hennes pappa som skulle ha nattvaken och läggningen. Helt plötsligt så ändrar han sig och han ska iväg, helt utan att fråga om vi kan byta eller om jag har planer. Han bara informerar att han ska sticka. Jag hade planer, kanske inte så storslagna och definitivt inga planer som inte kunde ändras men dock hade jag planer. Jag älskar att vara själv när det är självvalt. Jag tycker om att cykla med hunden, sätta mig någonstans och skriva, ta en promenad på stan, fotografera, sitta å rita och även om jag kan göra det närsom så behöver jag min tid där jag kan ladda batteriet. När jag flyttar och bor själv kommer jag kunna få dessa ensamma stunder när dottern sover. Jag kan inte ge mig ut och cykla men jag kan sitta hemma och skriva. Jag längtar till dessa ensamma nätter.
Planen var att jag skulle sova hos H inatt men istället hamnade jag hos E. Jag hittar nämligen inte hem till H om jag inte tar bussen och bussen hade slutat gå. E snarkar men det gör mig ingenting, tycker det är lite gulligt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback