Förhållanden
Vi gjorde allt tillsammans, var det fredag gick vi alltid ut tillsammans, bakis söndag åt vi alltid ihop, vi spelade innebandy i samma lag, vi tränade hunden tillsammans, vi gick på samma spelning, firade jul alltid ihop, tvättade tillsammans... ja så såg det ut med mitt ex. inte han som är pappa till min dotter utan ett tidigare förhållande. Vi gjorde fan allt ihop och förhållandet kantades av svartsjuka! Med mer erfarenhet i ryggsäcken ser jag tillbaka på det förhållandet som osunt, vi gav inte varandra svängrum att göra det vi själva ville utan det fanns alltid ett vi.
I mitt senaste förhållande har det varit jag som hängt kvar i ett vi, jag har haft önskan av att vi ska göra saker ihop men det har inte varit besvarat. Förhållandet tog slut efter ca 6 år tillsammans, och det tog slut nog mycket pga att vi klassiskt nog växte isär. Vi var inte intresserade av att göra saker ihop, vi planerade våra semestrar var å en för sig, vi båda längtade efter barnfria dagar dvs dagar där vi kunde vara själva, vi slutade umgås, vi åt knappt ihop och vi sov inte tillsammans.
Nu med ännu mera erfarenhet är jag mera klar på vad jag vill i mitt liv och i förhållande till andra. Jag vill inte fastna i en relation där man måste göra saker ihop, där man måste gå och lägga sig samtidigt, där man måste gilla samma saker, gilla samma filmer. Jag vill ha en relation där vi gläds åt varandras olikheter och är glad över att den andra har intressen som roar. Ett förhållande där det inte finns några måsten ingen kontroll eller svartsjuka, där jag kan vara Angelica, min egen som har mina intressen och mina vänner. Jag vill inte vara någons ägodel, jag vill vara fri. Gärna ändå ett förhållande där när vi ses är det vi, det är ett samspel en kemi, en förhandling där vi båda är ärliga med vad vi vill för det är endast ärliga ord som kan leda till ett förståelse hur den andra fungerar.
Jag kanske har en annorlunda syn på saker å ting i livet. Jag anser att jag är ansvarig för hur jag reagerar på vad en person gör. Om jag blir sårad är det inte endast den andres fel, jag har även mitt ansvar och tolkningsrum. I en relation så sätter partnerna ofta krav och förväntningar på varandra, förväntningar på hur relationen ska se ut växer omedvetet fram i samma sekund som förhållandet blir uttalat. Det som tidigare varit kravlöst blir nu fyllt med krav, hur ofta ska vi ses? vad ska vi göra? är frågor som ploppar upp när det blir officiellt. De inbillade kraven som tillsynes finns från omgivningen puffar på och helt plötsligt ska saker å ting vara på ett visst sätt. Vad andra tycker blir nu helt plötsligt aktuellt.
Nej jag vill inte fastna i det. Jag vill ha en relation där ärlighet, frihet och eget ansvar genomsyrar hela förhållandet.
Kommentarer
Trackback