Seriös, seriöst
Ibland får jag känslan av att människor i min närhet tar mig väldigt allvarligt och tror att jag är väldigt allvarlig och seriös. Jag vill inte vara allvarlig och seriös/kontrollerande. Jag vill ta dagen som den kommer, vara öppen för förändringar, möta dagen med ett leende och ta överraskningar med en klackspark.
Igår gick jag och en kompis på utställningen på galleriet Äpplet efter utställningen hängde jag med till en Couchsurfing träff där de spelades sällskapsspel och dracks te. Jag hatar sällskapsspel, sällskapsspel är meningen att vara roligt men eftersom jag hatar att förlora blir det inte kul. Vinner jag försöker jag hålla inne med glädjen, för att en bra vinnare håller mun. Förlorar jag försöker jag hålla minen och inte visa min besvikelse. Igår vann jag inte men det gjorde inget. Jag hade jättetrevligt ändå. Jag är så glad att A övertalade mig att hänga med, nu känns det som om jag kanske gillar sällskapsspel... eller hatet är inte lika stort.
Tillbaka till allvaret
Bara för att en kille och en tjej träffas måste det innebära något? Bara för att jag träffat några vänner som råkar vara motsatta könet till mitt eget måste det innebära något?
En liten dejt hit eller dit förgyller min vardag!
Jag är inte ute efter att hitta en pappa till min dotter, hon har en underbar pappa. Jag är inte ute efter att hitta den stora kärleken, men om jag nu gör det så är det bara en bonus. Jag vill bara ha lite skoj!
Kommentarer
Trackback