Ännu en dag
Vaknar, ännu en dag. Får en knubbig fot i ansiktet och det känns plötsligen bättre. Den knubbiga foten tillhör ju den person som är anledningen till att jag vill vakna varje morgon, min lilla dotter.
Kliver upp. Dottern kliver upp och vill se på barnprogram.
Slår på tvn, barnet sätter sig tyst framför.
Jag ställer mig framför spegeln.
Tittar på min kropp.
Vit hud. Nariga fingrar. Smal midja.
Det är samma kropp som gick och la sig igår.
Tittar på mitt ansikte.
Spår av stress. Nyvaken frisyr. Trötta ögon med tillhörande mörka ringar.
Det är samma ansikte som gick och la sig igår.
Tar min medicin.
Klär på mig, klär på dottern.
På med skorna.
på med jacka.
Lägger nallen och nappen i hallen och vinka hej då.
Stänger dörren.
Barnet på höften, barnvagnen i handen.
Vi flyger ner för den kurviga trappan.
Ute på gården går allt som en snabb dans.
Rullar iväg mot förskolan i hög fart.
Framme, av med jacka, mössa och skor.
Prata, prata, prata. Puss, puss, hej då! "mamma hämtar dig sen"
Små springer hem. Vill inte var ute i kylan.
Snubblar upp för trappan. Nycklar i handen, landar i låset.
Dörren går upp.
Av med jacka och skor.
På med kaffe.
Öppnar kylskåpet och konstaterar att jag inte är hungrig.
Ännu en dag.
Kommentarer
Trackback