förflutna springer ikapp mig

Det finns vissa saker som man har gjort eller upplevt som ständigt kommer tillbaka till ens tankar, som ett minne som förföljer.
Jag som många andra har trevliga och mindre trevliga minnen som dyker upp och som jag har svårt att släppa. Många tankar kring minnen har jag släppt efter jag sett dem som meningslösa och som något gammalt och inte värt att hålla fast vid. Varför hålla fast vid något om det ger obehag?

Men ibland spelar det ingen roll hur mkt jag själv förlåtit mig, mitt beteende och gamla återkommande tankar, för ibland dyker det gamla minnet upp bakom kassan.

Jag står med min bricka i händerna i matkön i restaurangtorget, jag har tagit emot maten från andra sidan disken. Nu ska jag bara med min bricka svänga runt hörnet och betala. I ögonvrån skymtar jag någon som jag tror mig känna igen. Denna någon får mig att tänka på ett minne som jag tryck undan, försökt att glömma. Tittar snabbt upp... och visst fan, jag såg inte fel. Det är Han!
Jag börjar leta flyktvägar." -Kan jag betala i en annan kassa?" Nej jag måste betala i den kassa som han står i eller välja att bli utan mat.
Jag tar ett djupt andetag, svänger runt hörnet.
-Är det bra så, då blir det 84 kr
Vadå, känner han inte igen mig? Jag känner ju igen honom och tänker till och med på honom ibland. Alla tankar flyger fort. "kanske är mitt minne lite förvrängt?" och sen så kommer jag på: Det jag känner behöver inte han känna, så som jag minns det kanske inte han minns det.
-Hej hur är det, du jobbar kvar? svarar jag.
-Oj, jo hej. Det är bra. Pluggar nu och jobbar här ibland. Har ett examensarbete kvar att göra som jag skjuter på.
- Det är bara att göra det då. Ha det bra. svara jag, sen tar jag mitt betalkort, min bricka och går.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback