Angelicc 2.0

Idag ringde min man. Jag hade tidigare pratat in ett meddelande till honom på svararen och mailat honom eftersom jag inte hört av honom sedan han var påväg upp till ashramet så fanns det en viss oro som gnagde... "vad har hänt? tänk om han skadat sig eller är vilse?" Men när jag kände efter och lyssnade så hade jag djupt inom mig ett lugn, "allt är som det ska vara".  Ja och det fanns inget speciellt att nämna.

Innan jag pratade med honom har jag känt en saknad och längtan efter honom. Inte att han behöver vara här fysiskt för att fylla ngt tomrum utan jag har längtat efter att prata med honom. Efter jag pratat med honom var längtan efter honom bara större och jag vill hålla honom nära. Jag känner inget tomrum när han är borta utan det känns som han är en del av mig och alltid nära. Den saknade jag upplevt är att jag vill dela med mig av tankar till honom, dela med mig av upplevelser. Jag har längtat efter att han ska få ta del av det fantastiska jag upplever här och nu. Uppleva enkelheten som jag upplevt de senaste dagarna.

Här hos pappa finns det verkligen ett spelrum att göra lite som man vill. Idag har jag gått runt på gården med en stor yxa och en såg... lite senare försvann jag in i skogen med en spade. Inte en tanke ägnade jag då åt hur konstigt det kunde uppfattas. Sanningen var den att jag har sågat av lite grenar och huggit ner lite träd och sly på tomten, sen har jag grävt upp och flyttat lite träd. Jag har även idag läst, spelat gitarr, vilat och promenerat. Ja, idag har jag verkligen gjort det som fallit mig in! Underbart!