Plåster på såret
Nu har det gått fyra dagar sen jag opererade bort cellförändringen.
Jag mår hur bra som helst!
Nu när någon frågar varför jag inte tränat de här dagarna kan jag svara utan att bli ledsen att "jag har tagit bort en cellförändring och kommer vara sjukskriven från träningen ett tag"
Men ibland smyger det på mig, rädslan att det inte är över än. Att jag ska komma hem från jobbet och hitta ett ännu tjockare brev på köksbordet. Ett brev som berättar att de inte fått bort allt.
Aydin har köpt en fin väska till mig "för att du varit så stark" sa han. 
Den är betydligt större än den ser ut. Jag lurade Dillon att stoppa huvudet i den så att man ska få en bättre uppfattning om storleken
Nu när jag måste undvika "träning, bad och samlag" (som det så korrekt stod i informationen som jag fick hem) är en fin väska en stor tröst.