Angelicc 2.0

Att få höra "det löser sig"  "det kommer att bli bra"  "eeh det är inte så farligt"
Hjälper inte.
Jag mår inte bättre.
Jag bli inte gladare.
Jag blir inte friskare.
Det ända som händer är att jag ångrar att jag någonsin sa något.
Jag ångrar att jag berättade.
Jag ångrar att jag inte höll tyst.

• Visst det löser sig säkert- men vad hjälper orden?
  
• Förr eller senare måste det bli bra-men det blir inte förr för att jag för höra det.
  
• Kanske jag över reagerar, det är säkert inte så farligt-men det är min kropp det handlar om och det är väl upp till mig att bedömma vad jag anser är allvarligt eller ej?

Jag vill tycka synd om mig själv, jag vill oroa mig!
Men framför allt vill jag att andra ska oroa sig med mig!
För det jag är nu är att jag överreagerar, jag är naiv, pessemistisk men framför allt ensam!
Ensam
Själv

Jag kommer inte dö av detta. "det som inte dödar härdar"
Men detta kommer inte härda mig.
Jag kommer bara att inse att jag är jälvigt ensam och själv.  Att det är lika bra att jag inte öppnar munnen mer. På vilket sett härdar det?
På vilket sätt blir jag starkare av att upptäcka att jag står själv?

Jag skulle vija kunna prata om detta men det går inte.


För jag har ingen att prata med...