Blogga från Mount Everest
I dagar hade jag förberett mig, tänkt på vad jag ska ha med mig, kläder, tält, mat, sovsäck och annan nödvändig utrustning. Det lockade och drog tanken att få komma upp dit och där stod jag meter från min dröm. I dagar hade jag klättrat, många gånger hade jag känt för att vända om . Snart var jag uppe vid toppen av världens högsta berg, den vyn som jag tidigare bara sett på kort skulle jag snart själv få se. Guppande bergstoppar som kryper fram under lätta snötäcken bakom dem vilandes en klarblå himmel, åh vad jag längtade. Min längtan fick mig att orka det där sista stegen. Min guide vände som om till mig, jag kunde ana på hans kroppsspråk att han log.
"Nu är vi framme!"
Men vad var detta! Den klarblå himlen, bergstopparna skymdes av vita moln! Var jag än tittade var det molnigt! Dessa kalla dagar av vandring och klättring, dessa nätter spenderade i tält för vad då? För att få se lika mycket vitt som jag kunna se på ett skumparty!
Med vantar på letade jag fram mobilen, kameran i mobilen fick duga nu när det inte var mycket till utsikt att föreviga. Guiden tog ett kort på mig och den vita dimmiga vyn, tack vare den nya masten hade jag full 3G mottagning och kunde genast uppdatera min fb-status och byta ut min profilbild.
Nej, nu är det väl inte riktigt så det är i mitt liv... överdriver lite för att det ska bli intressantare läsning på min blogg. Men ibland känns livet så. Jag förbereder mig flera dagar, ger mig av mot målet men väl framme så finns inget annat än moln! All denna förberedelse för vaddå?
I all denna dimma får jag glädja mig åt det lilla; jag har 3G täckning även på Mount Everest!
Kiki på världskultur
På världskultursmuseet var det idag familje lördag och filmen Kikis expressbud visades.
Filmen som jag med min dotter sett så många gånger tåls att ses igen! Den handlar om en trettonårig häxflicka som innan hon blir häxa ska göra sin ettåriga praktik. Kiki kan inte spå och se in i framtiden inte heller kan hon göra magiska drycker. Hon har ingen specialförmåga än men hon kan på sin kvast flyga och det är en förmåga som leder henne till att starta en expressduds firma i den nya staden som hon hamnar i. Filmen handlar om att följa sitt hjärta och när Kiki förlorar sin flygförmåga så möt hon av frågan vi alla ska ställa oss "Vad driver mig, var är min inspiration?"
Under de 103 minuterna vi får umgås med Kiki får vi följa henne under hennes upp och nergångar, uppleva hennes rädsla över att inte veta vad som väntar och vara med under en rad kärleksfulla möten!
"Häxor har haft den här färgen på klänningar i alla tider. Det är inte färgen på klänning utan det som finns i hjärtat som spelar roll" säger Kikis mor när hon hjälper sin dotter på med klänningen som bär den färg som hennes klänningar framöver kommer att bära; svart.
Terapi avslut
Igår var det sista gången jag var hos min samtalsterapeut, där har jag kunna sagt allt och ingenting. Så som Sverker Olofsson flitigt slängt grejer i soptunnan har jag flitigt slängt mitt hjärn-skräp hos terapeuten. Sista träffen blev den bästa, jag känner inget behov av att gå tillbaka till henne och älta grejer, gamla grejer om min övertalighet. Nej nu är det blicken framåt! Ryggen sträckt! Djupa andetag!
- Kom världen jag är redo!
Börjar känna kraft
Nu har jag börja må bättre!
Jag har ingen aning om det är så att det beror på att de antidepressiva eller att jag skaffat hund. Kanske är hunden en effekt av antidepp.en? Kanske hade jag aldrig köpt henne om jag fortfarande skulle gått runt och mått dåligt och känt mig värdelös.
Igår var jag så osäker på om jag förtjänade att vara glad, förtjänar jag att ha en hund? Jag menar jag jobbar ju inte nu, så förtjänar jag att vara glad? Och nu när jag känner mig bättre ska jag kasta mig tillbaka till jobbet? Kommer jag må dåligt igen då?
Hur som helst så känner jag att imorgon ska det bli roligt att vakna. Imorgon ska jag hänga med vovven!
pengar, pengar, pengar, alltid roligt i den fattiges värld
Nu om någonsin så känner jag av att jag inte är den som drar in stor kovan till familjen. Att vara den som tjänar minst i familjen sätter mig i den situationen att när det handlar om större inköp så måste jag ha min man med mig på samma idé/bana.
Även fast jag knappt spenderar några pengar på annat än nödvändigt ont så känner jag att jag inte kan köpa något som jag verkligen vill ha. Hade jag själv bara levt på min inkomst hade jag nog efter mitt leveende sparat ihop en hel del. Kanske om jag skär ner på en utgift så botar jag min osäkerhet över att jag faktiskt oxå ska kunna köpa mig något som ger mig glädje.
Nästan all studentliteratur har jag lånat på biblioteket. Boken som jag däremot köpte köpte jag begagnad. Jag röker inte. Jag dricker inte alkohol. Jag kan sluta äta godis. Jag kan sluta... eehh använda balsam?
Kan jag sälja något?
Har sålt en del på tradera och inkomsten är liten om man jämför med hur mkt tid man måste lägga på att fota grejer och svara på frågor, men jag ska göra mig av med lite skräp och kan ju lika gärna sälja det.
eller så kan jag helt enkelt bara köpa det jag vill ha och sluta oroa mig...
var är ljuset?
Känns det som om det inte finns ljus i mitt liv; det där som jag känner är skoj att syssla med.
Visst älskar jag min dotter men hon är inte min hobby.
Visst älskar jag min man men han är inte mitt intresse.
Lika så är inte mina vänner eller mina systrar någon hobby.
Läkaren säger att det är så här en depression ser ut.
Jag vill inte vara deprimerad.
Jag vill ha något att göra, jag vill se ljuset i tunneln.
Promenad i skogen
Har varit trött hela dagen, så fort jag satt mig i soffan har jag varit påväg att somna. Jag tror att min trötthet beror på den nya medicinen jag äter. Efter att suttit och små somnat i soffan fick jag ideen att följa en väns råd att låna en av hundarna och gå på en promenad i skogen. Vädret var det inget fel på och efter ett sms och ett samtal var jag påväg att hämta Maia (hunden) In med vovven i bilen sen så bar det av till Delsjön. 15 min bilkörning sen så var jag där, en gratisprekeringsplats blev ledig precis som om det var menat att jag skulle ställa mig där.
Jag och Maia gick ner till sjön och kände på vattnet, vid grillplatsen intill sjön grillade en familj korv, Kanadagässen stod på avstånd och tittade på oss.
Jag andades in och tänkte att ibland är livet bra härligt.
Promenaden gjorde gott, och sällskapet var trevligt!
Maia i skogen.
Huvudvärk
Vaknat med huvudvärk i 6 morgnar i rad... tror att det beror på att jag har börja gnissla tänder igen :(
Idag var jag ute på promenad med en vän och hans två hundar; Maia och Franke. Måste erkänna att jag blir så sugen på att skaffa hund igen. En hund ställer inte frågor som "vad ska vi äta ikväll? Vilken ost ska vi köpa?" osv. Just nu har jag så svårt att fatta beslut.
Röd eller Grön!?? Vilken? Röd eller Grön??!! Vilken?! RÖD eller GRÖN??!!
-Men, men, men... jag vet inte. Sen så börjar mitt ögonlock rycka! Så fort jag måste fatta beslut så känner jag mig stressad och får lite skumma symptom.
För tillfället så känner jag att jag inte riktigt har något intresse. Jag har ingen hobby som jag längtar till. Visst självklart längtar jag till min dotter men hon är min dotter och inte ett intresse. Tidigare har jag lagt mycket tid på att träna min kropp och träna min hund. Hunden finns inte kvar men kvar finns kroppen... Ska jag kanske börja träna den igen?
Vad blir det då?
Tillbaka till boxningen eller ska jag börja med något helt nytt?
Ännu en dag
Vaknar, ännu en dag. Får en knubbig fot i ansiktet och det känns plötsligen bättre. Den knubbiga foten tillhör ju den person som är anledningen till att jag vill vakna varje morgon, min lilla dotter.
Kliver upp. Dottern kliver upp och vill se på barnprogram.
Slår på tvn, barnet sätter sig tyst framför.
Jag ställer mig framför spegeln.
Tittar på min kropp.
Vit hud. Nariga fingrar. Smal midja.
Det är samma kropp som gick och la sig igår.
Tittar på mitt ansikte.
Spår av stress. Nyvaken frisyr. Trötta ögon med tillhörande mörka ringar.
Det är samma ansikte som gick och la sig igår.
Tar min medicin.
Klär på mig, klär på dottern.
På med skorna.
på med jacka.
Lägger nallen och nappen i hallen och vinka hej då.
Stänger dörren.
Barnet på höften, barnvagnen i handen.
Vi flyger ner för den kurviga trappan.
Ute på gården går allt som en snabb dans.
Rullar iväg mot förskolan i hög fart.
Framme, av med jacka, mössa och skor.
Prata, prata, prata. Puss, puss, hej då! "mamma hämtar dig sen"
Små springer hem. Vill inte var ute i kylan.
Snubblar upp för trappan. Nycklar i handen, landar i låset.
Dörren går upp.
Av med jacka och skor.
På med kaffe.
Öppnar kylskåpet och konstaterar att jag inte är hungrig.
Ännu en dag.
Motivation
Har varit på kurs i helgen som berört ämnet "motivation"
Jag har inte känt mig så jättemotiverad att åka iväg och det som jag känt mig mest motiverad till under helgens kurs är att åka hem. Det är första gången som jag har varit iväg från dottern så här länge, hela två nätter! Så hon har varit en av anledningarna till att jag ville stanna/åka hem. Sen så när jag insåg att det skulle vara flera "rundor" där man inför hela gruppen skulle prata så var det en stor anledning till att vilja åka hem.
Jag hatar att prata inför alla, jag känner hur pressen kommer över att jag måste säga något smart, något djupt och genomtänkt. Jag vet att den press som jag känner kommer helt och hållet från mig själv. Det är ingen annan som kräver att jag ska leva upp till deras förväntningar. Även fast jag vet allt detta så kan jag inte tänka rationellt när jag väl hamnar i dessa situationer. När jag ser att det kommer närmare och närmare min tur att prata inför alla är alla rationella tankar borta. Mitt hjärta börjar dunka så hårt att det känns som jag ska kräkas upp det. Händerna och fötter domnar. Andningen blir tung och det enda jag tänker på är "jag vill här ifrån"
Och det var precis det jag gjorde, jag gick. Varför sitta och plåga sig? För vems skull?
Sista dagen på helgkursen klarade jag dock av en runda av "alla ska säga något" jag tror att jag klarade av att prata inför alla eftersom jag var nr två som skulle säga något och jämförde mig då inte med tidigare talare och jag satt bredvid dörren och visste att det var hur enkelt som helst att smita ut.
I fortsättningen ska jag inte plåga mig själv.
Inte sätta press på mig.
Det finns inga förväntningar att leva upp till.
Jag ska inte jämföra mig med andra.
Jag ska sitta nära dörren (flyktväg)
Jag vågade!
Det känns bra!
Jag vågade gå till läkaren:
-Nemen, nu känns det bra, jag mår inte dåligt längre! sa jag efter att ha pratat i tre kvart (bölat större delen av tiden)
-Ja ha. Här har du ett sjukintyg om du skulle behöva det. sa läkaren och gav mig ett papper.
Bara efter kastat en blick på pappret, sett ordet nedstämd, därefter depression så brast det igen.
Men jag vågade!
Små spadar
Även med liten spade kan man gräva ett djupt hål, det krävs bara flera spadtag.
Det är dagens största grubbling...
Det kan ju ses på olika sätt. Att ett litet verktyg inte är ett hinder, endast engagemanget.
Även kan det ses som något negativt.
Jag fick frågan om jag kunde peka ut ett specifikt tillfälle som fått mig att må som jag gör.
Det kan jag inte.
Ett hål finns i mitt bröst. En saknad av vem jag är.
Ett hål oavsett hur stort det är börjar med ett spadtag. Efter många spadtag blir det som först bara liknat en fördjupning en grop.
Många spadtag senare har gropen blivit ett hål.
Fortsätter grävandet blir det ett djup utan synlig botten.
Det finns ingen specifik händelse som jag kan peka ut, det är många små händelser.
Även med liten spade kan man gräva ett djupt hål.
Jag försöker!!!
Jag försöker! Jag försöker! Jag försöker!
Ger det en chans! Ger det en chans! Ger det en chans!
men...
det behövs bara sägas en gång:
Jag orkar inte mer!
Ger det en chans! Ger det en chans! Ger det en chans!
men...
det behövs bara sägas en gång:
Jag orkar inte mer!
vad jag tror att en hund behöver
Nu när det snart är flyttdags inser jag att vi har två kartonger hundgrejer...
Hej då "Hund Angelica" vi kanske ses igen!
- Norskt sökhalsband
- spårmarkeringar
- sök apporter/markeringar
- 3 apportbockar
- Kampleksak/brandslang
- klicker
- 2 citykoppel
- utställningskoppel
- spårsele
- spårlina
- halvstryp
- 2 dressyrlänkar (olika färger på ringarna)
- 2 kedjestryp
- hurricanehalsband
- 2 breda läderhalsband
- regnjacka
- vinterjacka
- wp-sele
- läder sele
- långkoppel
- 1m koppel (längre än city kortare än vanligt)
- flexi
- 2 iqube
- aktiveringskon
- 4 hundskålar med tillhörande ställning
- hundbur
- tasshanduk
- pipleksaker
- bollar, bollar, bollar
- + massa små koppel och halsband som man köpt för att det var fina eller söta
Hej då "Hund Angelica" vi kanske ses igen!
Manligt-förkyld
Manlig-förkylning
Förkylning av den värsta sorten. Den sjuka inbillar sig att den är sjukare än vad den är och vill bli ömkad och frossa i onyttigheter. Manlig-förkylning fick sitt namn efter omtalad reklam där män framställdes bli mer påverkad/drabbad av en förkylning än kvinnor. Reklamen jämförde mäns förkylning som snäppet värre än födabarn.
Namnet är missvisande då Manlig-förkylning kan drabba alla oavsett kön eller ålder.
Förkylning av den värsta sorten. Den sjuka inbillar sig att den är sjukare än vad den är och vill bli ömkad och frossa i onyttigheter. Manlig-förkylning fick sitt namn efter omtalad reklam där män framställdes bli mer påverkad/drabbad av en förkylning än kvinnor. Reklamen jämförde mäns förkylning som snäppet värre än födabarn.
Namnet är missvisande då Manlig-förkylning kan drabba alla oavsett kön eller ålder.
Förkyld= tjejkväll?
Redan igår kände jag av förkylningen men hoppades på att den inte skulle bryta ut. Imorse vaknade jag av att halsen gjorde ont och näsan var helt täppt! Idag jag snorat så mycket att jag fått huvudvärk och mina bihålor håller på att explodera, och om det inte var tillräckligt så håller jag på att kissa på mig varje gång jag nyser!
Det ska inte glömmas bort att det är lördag... och det innebär LÖRDAGSGODIS! Jag är nyss hemkommen med en tung påse godis, lösgodis. Mitt frossande beteende ursäktar jag med att jag faktiskt är väldans förkyld, näst intill manligt-förkyld och jag brukar annars inte vara så kroppslig och störas av avsaknaden av godis på lördagar.
Ikväll när mannen åker iväg på inflyttningsfest kommer jag och dottern sitta och trycka i oss godis. Efter dotterns nattning blir det film och fortsatt godis intag.
Trevlig helg!
Det ska inte glömmas bort att det är lördag... och det innebär LÖRDAGSGODIS! Jag är nyss hemkommen med en tung påse godis, lösgodis. Mitt frossande beteende ursäktar jag med att jag faktiskt är väldans förkyld, näst intill manligt-förkyld och jag brukar annars inte vara så kroppslig och störas av avsaknaden av godis på lördagar.
Ikväll när mannen åker iväg på inflyttningsfest kommer jag och dottern sitta och trycka i oss godis. Efter dotterns nattning blir det film och fortsatt godis intag.
Trevlig helg!