Facebook paus
Jag har gjort slut med Facebook... eller kanske mera av ett uppehåll
"Det är inte dig det är fel på, det är mig. Jag tycker vi ska träffa andra" kanske är en bra fras att använda för att beskriva min nya separation
Så är det någon som vill ha tag i mig ring, sms, maila... [email protected]
Dags för en liten lista kanske?
- Jag har tröttnat på alla de där inbjudningarna till globalmeditation, tänd ett ljus för utrotningshotade spindelarter, sätt en flagga på profilbilden för att visa att du bryr dig, kopiera denna status om du är emot barnpornografi/mobbning/våldtäkt/har världens bästa mamma, inbjudningar som "hjälp oss att hitta malin, hon har varit borta i två timmar!!!" osv.
- Tröttnat på "men jag skrev ju det på facebook till dig!" Testa ringa?
- Väderstatusar, nämen oj det regnar!
- Min mobil berättar genom facebook var alla har checkat in...
- Jag förstår mig inte på hur de "nya" facebook fungerar
- Kände stress över att om jag inte syns på fejjan så finns jag inte
- Jag har hittat google+
- Jag började facebook stalka* människor som jag inte vill se/träffa/veta av längre, men jag är för snäll för att blocka dem och kan inte hålla mig från att kolla senaste bilderna, statusuppdateringarna eller om vi ska på samma event.
- finns jag inte på fejjan så har jag tid till annat trevligt
- Har insett att det är mysigare att träffa människor i verkligheten
- Experiment för att se om mitt liv blir mer eller mindre socialt av att inte delta på "socialt"nätverk, kan tilläggas att jag inte är inne på happypanncake längre :)
Facebook stalka:
Gillar du alltid en specifikpersons inlägg, gillar alltid personens inlägg, kollar vilka event personen tackat ja till, spanar in senaste tillagda vänner, går igenom alla tidigare upplagda bilder och anteckningar. Ja då facebook stalkar du!
Om du märker att din status/incheckning/bild/youtube-klipp/kommentar osv. alltid gillas av en viss person... ja tyvärr har du råkat ut för en fb-stalker. Det är inget farligt. I det flesta fallen kanske det är din mamma eller underbara vän men inte allt för sällan är det någon som hellre håller koll på vad du gör via en sida på nätet än tar mod till sig och faktiskt lär känna dig på riktigt.
Varit på middag
Nyss kommit hem från en underbarmiddag på Italienskrestaurang, mysigt med trevligt sällskap och kvällen gav mig en anledning till att bära en av klänningarna som troget väntat i garderoben på att få användas.
När jag var 17år och gick på restaurang hade jag fått för mig att jag skulle sluta att vara vegetarian och börja äta fisk, detta framför allt för att den pasta restaurangen jag gick till hade så tråkig vegetariskmat. När tallriken kom in svävandes i servitrisens hand fick jag en chock. Mitt på pastaberget låg det en kräfta och stirrade på mig! Jag grät och snyftade tills min bordskamrat plockat bort den från min tallrik. Efter det bestämde jag mig för att min korta period med att äta fisk och skaldjur var över.
Men det var längesen och minnet har försvunnit.
Idag på restaurangen fick jag för mig att beställa någon svart tagatelle med saffran och skaldjur (självklart ett vin som passade till) Framför mig landade självklart en tallrik med pastaberg och en stirrande kräfta! Denna gången började jag inte gråta, jag åt upp det som gick och äta på den stackaren och ryckte av ett ben. Benlösare fick den stirrande döda kräftan ligga snällt vid sidan av min pasta så jag kunde äta upp. Jag är ganska stolt över mig själv som klarade av hålla mig lugn trots att det låg ett dött djur och ögnade mig hela middagen igenom.
Nu ska jag dricka te och gotta mig i svtplay!
Leva själv
Jag längtar efter att leva själv. Ha min egna lägenhet.
Dottern leker ibland med sina duplofigurer och det är mycket prat om "mamma, pappa och bebis" Hon leker med små stenar och fantiserar att de är en liten familj...
Det gör lite ont i mitt mammahjärta när jag tänker på att jag inte kommer kunna ge min dotter en liten familj med mamma, pappa och barn. Istället kommer det bli mamma jämnaveckor och pappa ojämnaveckor.
Nej usch vill inte skriva om det mera
har kommit på en ny...
Lustigt det där med tatuering...
skulle någon frågat mig för ett årsedan skulle jag svara att jag har ingen aning om vad jag vill ha tatuerat på min kropp. Frågar någon mig idag sjungs det en annan vers. Nu vet jag inte om jag har hud till alla ideer.
Jag själv har inga färdiga bilder eller direkta förslag på hur det skulle kunna se ut men jag har en plan. Lite som att vilja ha Paris tatuerat men det spelar ingen om det blir Eiffeltornet eller en cyklande fransman med baguett på pakethållaren. Båda är Paris!
Jag vill inte säga vad det är utan det är hemligt, då det är något som inte kommer ske inom närmaste framtid. (pengar å tid spelar in där)
För tillfället spanar jag runt på olika tatueringshemsidor och hör mig för med vänner, jag har bara berättat om ideen för några som jag vet kan ge mig tips på den "artist" som jag ska delge min idee/plan med. Viktigt för mig är att det är en person som vågar ta ut svängarna och komma med egna förslag. Jag har inte lust att godkänna skisser, jag vill istället hitta en tatuerare som gillar ideen och är entusiastisk...
Det tar en evighet för mig bara att bestämma vad jag ska köpa när jag är törstig.
"kolsyrat eller inte? Jasså kolsyrat då. Men oj va många olika Loka det finns, tar väl päron då. Men oj Ramlösa har oxå en päron, nämen där finns bonauqa även den i päron. Nej jag är nog inte törstig"
Mitt favorit uttryck är ändå "överraska mig"
massor att göra, bara en jag
Idag var det lunchdejt som vanligt. Varje måndag har jag reserverad åt en lunchvän. Underbart med rutiner!
Imorgon: Jobba, ta itu med tvätten som håller på att kväva mig.
Onsdag: morgonmöte, jobb, träning, se Riddarna och Alice B
Torsdag: Jobba, sen var det något jag skulle göra men glömt bort...
Fredag: Jobba, Pustervik med vänner eller vara hemma?
Lördag: Jobba, fredsloppet, inflyttningsfest eller "efter loppet" fest
Söndag: Dotterns dag!
Måndag: städdag på dagis, sen lunchdejt, lämna in skor
Tisdag: Jobba, event på casinot
Onsdag: Jobba, _____
Torsdag: Jobba, _____
Fredag: Jobba,______
Lördag:....
Ja, det finns några luckor att boka in sig på! (gillar luncha!) Men jag har lite fullt upp för tillfället. Ska hinna med att vara mamma, hundägare och mig själv. Varje dag brukar jag hinna med att vara mamma och hundägare. Det hade varit skönt att hinna med mig också
jag hoppades på skabb...
Några dagar har jag haft fruktansvärd klåda. Små prickar har dykt upp på underarmarna och lite varstans här på kroppen. Det har kliat som fan och det speciellt på natten!
Dum som jag är googlar jag och försöker ställa min egna diagnos.
Det mesta som kom upp var SKABB!
Kliandet fortsatte och jag började verkligen oroa mig för att det var skabb jag hade...
Konstigt nog var kliandet och prickarna inte där som det brukade en natt jag sov borta. Jag vaknade utan att känna behovet av att klösa sönder huden. Natten efter det kom det tillbaka, ännu en sömnlös natt med kli och vridande.
Det enda som fanns att göra var att med blicken i marken ta mig till vårdcentralen. Tankarna snurrade runt. "Hur länge kan jag haft denna parasit? Vem har smittat mig? Hur många har jag smittat? Måste alla i min närhet behandlas?
Läkaren lyssnade på min beskrivning och jo han höll med, visst lät det som jag hade skabb!
Jag visades in i ett nytt rum och där synades mina händer och underarmar i förstoring.
-Nej, det ser inte ut att finnas skabb. Har du delat säng med någon som du misstänker har skabb? undrade läkaren
Inte fan vet jag! Det är inget jag tänker på "hmm undra om han har skabb? hmm hon kliar sig lite på händerna, hon kanske har skabb?"
-Nej jag delar säng med hunden. sa jag... och då trillade polletten ner. Jag delar säng med hunden! Jag var allergisk mot min förra hund och var tvungen att sova i långärmat när vi sov ihop (vilket vi gjorde nästan varje natt). Varje natt ligger min lilla vovsa på min arm och sover, varje natt ligger vi och skedar. Hon är lilla skeden och jag stora skeden.
-Men den pricken då, kan inte det vara skabb? fortsatte jag och hittade en liten prick läkaren kunde gröpa i.
Han kollade länge men nej, inte var det skabb inte. Han kollade en extra gång igenom armarna igen, men nej inge skabb. Istället fick jag tabletter mot klådan och blev ombedd att komma tillbaka om det inte blir bättre inom en vecka.
När jag gick där ifrån önskade jag att jag hade skabb...
Jag vill inte vara allergisk mot min vovve