Blogga från Mount Everest
I dagar hade jag förberett mig, tänkt på vad jag ska ha med mig, kläder, tält, mat, sovsäck och annan nödvändig utrustning. Det lockade och drog tanken att få komma upp dit och där stod jag meter från min dröm. I dagar hade jag klättrat, många gånger hade jag känt för att vända om . Snart var jag uppe vid toppen av världens högsta berg, den vyn som jag tidigare bara sett på kort skulle jag snart själv få se. Guppande bergstoppar som kryper fram under lätta snötäcken bakom dem vilandes en klarblå himmel, åh vad jag längtade. Min längtan fick mig att orka det där sista stegen. Min guide vände som om till mig, jag kunde ana på hans kroppsspråk att han log.
"Nu är vi framme!"
Men vad var detta! Den klarblå himlen, bergstopparna skymdes av vita moln! Var jag än tittade var det molnigt! Dessa kalla dagar av vandring och klättring, dessa nätter spenderade i tält för vad då? För att få se lika mycket vitt som jag kunna se på ett skumparty!
Med vantar på letade jag fram mobilen, kameran i mobilen fick duga nu när det inte var mycket till utsikt att föreviga. Guiden tog ett kort på mig och den vita dimmiga vyn, tack vare den nya masten hade jag full 3G mottagning och kunde genast uppdatera min fb-status och byta ut min profilbild.
Nej, nu är det väl inte riktigt så det är i mitt liv... överdriver lite för att det ska bli intressantare läsning på min blogg. Men ibland känns livet så. Jag förbereder mig flera dagar, ger mig av mot målet men väl framme så finns inget annat än moln! All denna förberedelse för vaddå?
I all denna dimma får jag glädja mig åt det lilla; jag har 3G täckning även på Mount Everest!
Kommentarer
Trackback