Angelicc 2.0

Jag hade tillsammans med en kollega pratat om att jag ville tatuera mig och precis som när det gäller att klippa sig så vet jag inte vilket resultat jag är ute efter. Vid klippning går jag gärna till en "hårmodells uttagning" och säger "gör va ni vill" eller så går jag till frisören och säger "klipp mig, du vet säkert vad jag skulle passa i". När det kom till tatuering hade jag inte så många förslag på vad jag ville ha, jag skulle kunna tänka mig lite allt möjligt så länge som det blev snyggt gjort. Jag litar på att en frisör kan klippa och har en idee om vad som är snyggt och jag litar på att en tatuerare kan tatuera och har en idee om vad som är vackert. Kroppen är en förbrukningsvara och det gäller att ha skoj med den så länge som man har den!

En dag i butiken klev det in en kille som skulle köpa något, min kollega hintade om att kunden var tatuerare. Min tourettes-light satte in och jag mumla ur mig något till kunden att jag ville tatuera mig. Jag blev ombedd att skicka ett mail och dagen efter var mailet skickat.

Jag kände press på mig att jag var tvungen att bestämma mig för vad jag skulle göra och att det var tvungen att finnas en anledning till just ett specifikt motiv. Att tatuera sig ses av omvärlden som ett större ingrepp än en klippning. Det var inte lika lätt som att gå till frisören och säga "klipp mig, det är du som är frisör och borde kunna ditt jobb så pass bra att resultatet blir ok." det kändes som jag var tvungen att försvara mig och förklara för de i min närhet vad det var jag ville ha. Ältande fram å tillbaka kom jag fram till att jag ville ha något med blomman förgetmigej sen så var jag väldans öppen för förslag.

Vet inte riktigt vad jag skrev men resultatet efter mailväxling och något besök till studion har nu börja växa fram på min arm. Samma dag som jag skulle tatuera mig såg jag skissen, jag hade tidigare sagt att jag hade full tillit till honom som tatuerare så att se skissen i sig var kanske onödig, men en fin skiss var det!

Nu efter tre sittningar börjar blommorna att växa fram, det är som att se våren på nytt. För varje sittning blommar det ut mer och mer, det är vackert!