Angelicc 2.0

(För några månader sen träffade jag en person som jag tyckte mycket om. Jag hade precis separerat så jag var inte redo att hoppa in i en ny relation, Jag ville ha skoj. Jag fick det fint förklarat för mig hur underbar är allra bäst jag är men att han kände att vi inte skulle ses mera annat än som vänner.

Lite tråkigt var det att höra "bara vara vänner" frasen men det kändes skönt att få höra sanningen och veta att jag är en bra tjej. Nu är jag glad att det blev som det blev! Vänskap slår alla kortvariga relationer!)

Det är lite grus som gnisslar i mitt maskineri

Upplevde en liknande grej en tid där efter...

Jag vet att jag inte spelat mina kort rätt.

Jag vet att jag har varit jäkligt osmidig (och fortsätter vara det)

Jag kan spåra mitt idiotiska beteende till en mening "Jag är inte bra för dig"

Den meningen är fan värre än: "Det är inte dig det är fel på, det är mig"

När jag fick höra detta och utan vidare förklaring på vad det faktiskt innebar blev jag ledsen och kände mig förminskad. "Jag är inte bra för dig" sågar bort all självbestämmande, precis som om jag inte är vuxen att fatta egna beslut och ha en åsikt om vad som är bra. Det kändes klyshigt och oärligt. Jag började göra dumma grejer för att se om jag fick en reaktion. Undra hur han reagerar om jag hånglar med någon annan? Undra om han säger något om jag inte hör av mig?

Reaktionen uteblev och där med kom svaret...

Hade det inte bara varit justare att säga som det var... "jag vet att du tycker om mig men jag har inga sådana känslor för dig"

Varför kan man inte bara vara ärlig?

Testa fraser som:

Jag gillar dig men bara som vän.

Du är jättego' tjej men jag känner inget mera än vänskap för dig

Jag ligger gärna med dig men jag gör det för att jag tycker sexet är bra inget mer

Du är jätteskoj att hänga med men alldeles för galen för mig