Angelicc 2.0

Arbetsplatsen är oxå väldigt olik den tidigare, tidigare jobbade jag med majoriteten kvinnor, de män som jobbade på skolan var 15 eller mer år äldre. Nu är det jag som står för minoriteten, där jag jobbar nu är jag den enda tjejen vilket är inget som jag stört mig på. Jag känner mig som en av gänget, tidigare arbetsplats har jag nog trots könstillhörigheten känt mig mer utanför.

Men detta är inte första jobbet som jag arbetar med kollegor av motsattakönet, det har ju hänt tidigare! Jag minns när jag jobbade på "båten" en färja som trafikerade ön och fastlandet.

Det började redan första dagen. I mässen såg jag en kille som jag tycktes känna igen, men jag kunde inte placera var jag tidigare sett honom. Senare i tv-rummet hamnade vi ensamma och då visade det sig vara Niklas som jag delat ngr öl med på en resa mot kalmar, han jobbade som fotomodell kommer jag ihåg. Vi hann inte prata med varandra så mkt på båten så vi bestämde att vi skulle ses när vi gick av det veckolånga skiftet. Jag var inte så intresserad av Niklas men det hade varit kul att ses och han var ju förbannat snygg!

Tjejerna som jag arbetade med pratade om en snygg kille som arbetade i disken, en av tjejerna hade "tjingat" honom, jo sådant gör man..; Han är min. Jag har jobbat på honom i 2 veckor nu! Fick jag höra av tjejen som jag inte mins namnet på. Jag vet inte om det var det som fick mig att redan innan jag sett killen att bli intresserad eller om det var så att eftersom alla andra var det så var ju jag tvungen att bli det med.

Jag kom in med vagnen med disk och där på andra sidan hyllan stod han, jag hade förväntat mig värsta hunken men på andra sidan stod det en kille som istället var söt! Söt på ett "Legolas i sagan om ringen" sätt, lite så där oplacerbart snygg. Jag trodde denna vecka skulle gå långsamt men nej, när det finns något som upptar tankar och distraherar visuellt så går timmarna snabbt. Vi började spela tv-spel ihop och kolla på film, vi insåg att vi hade samma humor och jag hade bra motstånd i Tony Hawk. Veckan var förbi och det var dags att gå i land. Niklas var bara ett minne i tanken och min pojkvän som jag hade i land var ett spöke i min hjärna. När jag har en pojkvän som behandlar mig som luft så är sena kvällar med diskpojken och tv-spel som en skänk från himlen!

Jag och Niklas kramades och delade några öl i land, vi gick hand i hand en långpromenad i solnedgången, allt var mkt romantiskt bortsett från att Niklas pratade oavbrutet om sitt ex och jag gick och tänkte på diskpojken. Vi var båda inte överraskade av att det inte slog gnistor trots den rosa solnedgången och allt.

Hur gick det då med diskpojken?

Jo han bytte pass så vi jobbade ihop, vi kramades, skrattade, såg på South park, han frös och fick låna min tröja, jag fick träffa hans vänner! (en stor grej eftersom dåvarande pojkvännen inte presenterade mig för någon!) vi sov ihop, mera kramar men inget sex det var nästan som våran romans var för fin, för helig för att smutsas ner med sådant... men sen gick allt som vanligt, när någon kommer för nära mig är jag tvungen att vara elak. Likt man korrigera ett djur korrigerade jag diskpojken när han kom för nära. Jag övertygade mig själv och alla omkring att jag är drottning och ingen ska komma mig nära, ingen förtjänar att finnas i min närhet eller komma under mitt skinn.

Men det är bara minnen och minnen kan precis som minnet svika. Kanske var det inte så, kanske hade diskpojken oss alla förtrollade. Kanske var jag inte elak...

Hur är det nu då?

Nu i denna verklighet?

Nu i denna verklighet arbetar jag inte med män eller kvinnor, jag arbetar med individer! De kollegor jag har nu, jag gillar dem! Inte så som jag gillade diskpojken utan så som jag gillar mina syskon. Mina kollegor känns som en ny familj, nya storebröder. Min familj som jag har är inte som spöken i min hjärna de är som en del av mig som jag gärna visar mina nya bröder.

Vilken tur att jag utvecklas och växer med min erfarenhet, det är min erfarenhet som tagit mig hit jag är idag.

Tack alla erfarenheter.