Småspringer från hållplatsen, Dr martens med broddar är kanske inte världens bästa springskor men det funkar. Jag ser dagiset där borta sakta närma sig... för sakta. Inflåsandes kommer jag fram och där ser jag dagispersonalen stå och vänta i dörren med min påklädda dotter. Hon är sist kvar och personalen vill gå hem. Jag förstår dem, jag vill oxå hem, det är pinsamt att hämta dottern så sent.
Dottern vill inte sitta i vagnen utan hon vill själv köra den. Vagnen åker upp mot snödrivorna om och om igen, dottern fortsätter att envisas med att hon ska köra vagnen.
Tålamodet tar slut. Nej nu fan ska ungen sitta i vagnen. Jag vet nämligen att om jag låter henne köra hela vägen till spårvagnen så kommer vi aldrig hinna hem innan dotterns mage börjar kurra, kurra så förfärligt att jag bara spär på det jag kallar "mamma stressen" stressen över att spela rollen som duktig morsa.
Ner med barnet i vagnen, lättare sagt än gjort. Det blir en kamp och jag inför två kvinnor trycker ner mitt skrikande barn i vagnen. Långa steg mot hållplatsen, kliva ombord på spårvagnen men jag kan inte pusta ut än. Ungen skriker, folk runt omkring flyttar på sig och kastar blickar. "Mamma stressen" smyger sig på igen. Superduper duktiga mamman Angelica rotar i barnvagnen efter något skoj som jag kan ge till barnet, jag hittar en kiwisked... hmm en kiwisked, skooj (Nej!)
-Titta gumman, en sked!
-Mandariiin, MANDARIIIIN! svarar barnet när hon får se kiwiskeden.
Självklart väcker jag fruktsuget i barnets mage och "mamma stressen" hos mig själv. Ser besvärade blickar omkring mig, jag tänker att de tänker "men inte fan kan hon tro att en sked är roligt för ungen"
Jag försöker skaka av mig de negativa tankarna och hittar ett nästan tomt russinpaket i handväskan. "Yes, ta de era gloende jävlar!"
Russinpaketet räcker hela spårvagnsresan (troligtvis för att russina är torra och hårda som bark) åå vilken superduper duktig mamma ger sitt barn bark-russin?
Kliver av spårvagnen, styr hem nu ska bara hunden ut sen ska vi inta föda... Kommer några meter med hunden och barnet i barnvagn innan jag stöter på en granne och dottern med den allra sorgsnaste rösten harklar ur sig
-Mamma, MAAT, mamma, MAAT, huungig. Hon klämmer oxå fram en liten tår och små snyftanden.
Superduper duktiga mamman syns inte till, här står bara "Mamma-stress" hon som springer till dagiset, hon som trycker ner sitt barn i barnvagnen och hon som mutar med russin torra som bark.
stress-mamma går hem med hund, barn i barnvagn och bajspåse handen. Rotar upp nycklarna i fickan och får se det jag behöver se; Jesus tittar lugnt mot mig och håller upp sin hand.Jag har nämligen lite halvt skämtsamt köpt mig en Jesus-nyckelring. I all tumult och stress tittar den lilla Jesus så lugnt mot mig "Lugn Angelica, du är bra precis som du är" Inbillar jag mig att Jesus skulle sagt om han kunde tala till mig. Jag lugnar ner mig och då samtidigt gör apan/barnet/ungen/älskade hjärtat det med.
Inne i huset slänger jag in färdigmat i ugnen och tänker att även superduper duktiga morsor slänger i helfabrikat i ugnen ibland.