Angelicc 2.0

Jag har inte varit singel på flera år, jag har ständigt fyllt mitt liv med parrelationer. Jag har gett mitt allt och lite till. Jag har levt genom andra personer, jag har inte varit Angelica utan jag har varit någons flickvän. Konstigt nog har jag fallit för de killarna som i kombination med mig inte blir de snällaste. I kombination med mig har de blivit dominanta och jag blivit undergiven, jag har levt för att vara världens bästa flickvän och jag har varit klistret i relationen.

Det är fan slut på det.

Jag är så tydlig på nu att jag vill aldrig mera känna mig ägd igen. Om jag ska inleda en kärleks-fcking-parrelation så ska "ochet" mellan oss vara klistret!

Vill bara påpeka att mina tidigare förhållandes struktur har mycket med mig och göra och den roll jag tagit, de män som jag delat mitt liv med kan inte läggas all skuld på. I varje relation bär man sitt egna ansvar och trivs man inte är det upp till en själv att ta reda på vad man mår bäst av.

För tillfället mår jag jäkligt bra precis som det är, men jag vet att livet är i en konstant rörelse och förändring. Jag har en rädsla för att bli förälskad och dum, för förälskelse gör mig dum. Helt plötsligt lever jag för någon annan och inte för mig själv, helt plötsligt försvinner det egna intresset och istället blir "vad VI gillar" mera intressant... och det är där jag fastnar, jag fortsätter och tänka Vi, Vi, Vi. Jag, Angelica försvinner. Vad jag gillar, vad jag drömmer om är ersatt av ett evigt funderande på vad Vi gillar, vad Vi kan drömma om.

Nej fan va jag är trött på den karaktären som jag så väl kan alla repliker till. Dags att hitta en ny roll och nya replikar. Jag är fantastisk på att improvisera, ge mig en scen och jag fyller den med skratt och gråt.