Dag tre

Ja ha då börjar dag tre i ensamheten lida mot sitt slut...
Det känns inte så ensamt längre, jag har ju Dillon och Lola! Sen så är det folk runt omkring mig hela tiden. Idag så skulle jag ha träffat och umgåtts med flera än vad jag hade tid med. Jag träffade dem men det blev inte att vi umgicks. Jag kände mig förvirrad och tänkte nästan hela tiden på vad jag skulle packa och i vilken väska... jag har inte alls varit närvarande idag. Eller jo bara i korta stunder. Träffade en vän som skaffat valp och valpen förtrollade mig och blev en perfekt distraktion från packa kappsäcks tanken.
Imorse pratade Lola mycket om: pappa, pappa, pappa?. I perioder satt hon med mobilen och pratade med pappa (men bara i fantasin, hon vet inte hur man ringer) Jag satt henne i knät och vi loggade in på facebook och tittade på pappa-bilderna. Där fanns många bilder från vårat bröllop och det gillade vi båda att titta på. Vi satt och tittade på bilderna länge, länge. Tillslut fick jag sätta ner henne fast att hon inte alls kände sig klar med att titta på pappa-bilderna. Hon skrek och grät, hängde i datorstolen och ville upp. Jag blev ledsen och kände att jag hade inte alls tid med att hantera mina egna känslor och än mindre att hjälpa henne att hantera hennes "pappa, pappa, pappa?" känslor.
Nu när jag tänker tillbaka på händelsen känns det mest tomt.
Jag känner mig för trött för att gå tillbaka till de känslor som kom upp när jag tittade på "pappa-bilderna" och på den maktlöshet jag kände/känner över att inte kunna möta Lola på ett sätt som hon förstår.
Nu ska jag sova och nu kommer jag somna med bröllopsbilderna i tanken, borta är helt funderingarna kring vad jag ska packa och i vilken väska.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback